Emil, min bebis ...
Ända sedan jag träffade dej kände jag hur du och jag hörde ihop. Jag vet att det är svårt för dej att förstå, jag menar, du är ju bara en häst. Eller bara en häst, det låter så fult ...
Anyways, jag satte upp på dej barbacka och du flöt fram, du travade nästan hela vägen hem för att du var så ivrig att komma ifrån det piskande regnet, min sötnos. När jag satt upp på dej med en sadel så kände jag hur samarbetsvillig du faktiskt var! Fint rörelsemönster, lätt att gå i form och trevlig att rida helt enkelt. Jag hoppade dej också, vilken dröm! Pigg och framåt, bra hoppteknik och långa, lugna språng.
Det låter säkert för bra för att vara sant men han är helt underbar, min Emil. Jag struntar i om den där människan (nämner inga namn) tycker att du ser ut som en åsna, för det gör du inte. Vi jobbar som ett team du och jag. Jag kommer att komma och hälsa på dej i sommar och i vinter, och vi ses ju nästa år? <3
Gråt inga tårar över mej, jag har redan gråtit nog för oss båda. <3
// Ellinor
Kommentarer
Postat av: Erica
Gud du ger mig så många minnen! Ditt inlägg fick mig att gråta en tår av att jag började tänka på Neffe.
Svar:
ponnysmurfarz.blogg.se
Trackback